KALKYNGEL

Kalkyngel orsakas av svampen Ascosphaera apis.

SYMPTOM

Svampens sporer överförs till larverna via larvmaten och börjar gro i larvens tarm, men kan också gro på larvhuden. När sporerna grott tränger svamphyferna ut från tarmen genom tarmväggen eller genom larvhuden. Larven genomväxes av svamphyferna och den karakteristiska kalkyngelmumien bildas. Sporer från A. apis är motståndskraftiga mot yttre påverkan och anses kunna överleva i minst 15 år.

Kalkyngel kan öka kraftigt vid dåliga dragförhållanden, blött väder med hög luftfuktighet i kupan. Sjukdomen förekommer oftast i ytterkanten av yngelklotet och i drönarceller. Speciellt känslig för angrepp är yngel som kylts ner till omkring 30 grader.

BEHANDLING

Kalkyngel är relativt enkel att skilja från andra yngelsjukdomar. Sjukt yngel är först vitt, mjukt och mögelaktigt för att sedan bli hårt och kalkartat. Samhällen som drabbats av omfattande kalkyngelangrepp har ofta mumier på kupbotten, på flustret och framför kupan.

Lindriga fall av kalkyngel klarar bina vanligtvis av själva, men allvarligare eller återkommande fall bör man vidta åtgärder. Kakor med många kalkyngelmumier avlägsnas från kupan och eldas upp. För att minska problem med kalkyngel bör kupan vara väl ventilerad och vara på en varm plats. Det lönar sig att se till att man har starka samhällen. Om problem med kalkyngel återkommer kan man överväga att byta ut drottningen mot en ung drottning av en härstamning som är mindre mottaglig för kalkyngel.