NOSEMA

Nosema är en allvarlig bisjukdom, som förorsakas av en svamplik mikrosporid Nosema ceranae och Nosema apis. Det här sporbildande urdjuret sprids från kupa till kupa och från bi till bi genom varroakvalstret. Bina infekteras genom att de via munnen får i sig sporerna.

SJUKDOMSBESKRIVNING

Nosema är en tarmsjukdom, som försvagar samhällets allmänna kondition. Nere i mellantarmen gror sporerna och kastar ut en så kallad spoltråd som tränger igenom cellmembranet i en tarmcell och möjliggör för sporinnehållet att tränga sig in i en tarmcell. Väl inne i tarmcellen utvecklas parasiten, tillväxer i antal, och bilder i sin tur nya sporer som kan spridas till andra tarmceller eller föras ut med biets avföring. Alla vuxna bin (arbetsbin, drönare och drottning) kan angripas av nosemaparasiten, men normalt angrips arbetsbin i betydligt större utsträckning främst beroende på deras städningsaktiviteter i samhället.

Andelen infekterade bin i ett samhälle är störst på våren. Ett infekterat bi äter mera än normalt, vilket gör att de tömmer tarmen i samhället redan på vårvintern. På detta sätt sprids sporerna effektivt och snabbt i samhället.

Förr i tiden behandlade man nosema med antibiotika men det är idag förbjudet. Desto starkare ett samhälle är desto bättre står det emot nosemasjukan. Det är viktigt att ha en bra kuphygien och förnya vaxkakorna regelbundet. Nosemasporerna är relativt känsliga för yttre påverkan såsom uttorkning eller värme, de kan dock överleva och vara infektionsdugliga på vax i rester av bins avföring från säsong till nästa. Vaxkakorna kan behandlas med 75% ättiksyra (3/4 dl/10 ramars langstrothlåda). På våren är samhällena som svagast att kämpa mot sjukdomen, men ju längre tiden lider desto bättre står de emot den.

Det är många saker som tillsammans eller skilt påverkar bina. Man har kunnat konstatera att mögelbekämpningsmedel tillsammans med andra växtskyddsmedel ökar känsligheten att bina får nosema.

En säker diagnos av nosemasjukan kan enbart ställas genom mikroskopisk analys av binas tarminnehåll eller av hela bin.

SYMPTOM PÅ NOSEMA:

• ramar och lådor är nedsmutsade av exkrementer
• på våren finns det bara unga bin i kupan (de äldre har dött tidigare)
• samhället är på våren svagt utan synbar orsak
• biets tarm har blivit ljusgrå istället för att vara normalt brungul

BEHANDLING AV NOSEMA

Tidigare har man behandlat nosema med antibiotika, men det är nuförtiden förbjudet. Nosema är ändå inte ett problem om samhället är starkt och biskötselåtgärderna hygieniska. Det hör till god praxis att man med jämna mellanrum byter ut de mörka vaxkakorna. Det finns nästan alltid nosemasporer i gamla foderramar. Ifall man ger på hösten gamla vinterfoderramar kan det mycket väl hända att man ökar antalet sporer i samhället, vilket kan vara ödesdigert på våren. Det är därför alltid bättre att smälta ner gamla vaxramar och ta till vara vaxet i form av nya vaxbotten. Lådor och vaxbotten som är nedsmutsade av avföring tas alltid bort och rengörs.

Bina utsätts för nosema-angrepp ensamt eller så är det summan av kardemumman. Man har kunnat konstatera att mögelbekämpningsmedel och andra bekämpningsmedel tillsammans ökar risken för nosema. Drottningarna kan också vara genetiskt känsliga för nosema, vilket lönar sig att beakta vid köp av drottning.

I laboratorium kan man fastställa nosema genom att räkna sporerna i ett prov taget från tarmen. Signifikant värde är 10 – 20 miljoner sporer per bi.

FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER

• starkt samhälle
• varm bigårdsplats
• bra drottning
• förnyande av vaxkakorna tillräckligt ofta
• ett dött samhälles foderramar förstörs
• nedsmutsade vaxkakor smälts ner och lådorna putsas
• slungade ramar behandlas med ättiksyraångor

Det lönar sig att behandla biodlingsutrustningen med isättika. Mellan varje låda lägger man ett blad från en dagstidning som man dränker med 1 dl isättika. Lådstapeln försluter man lufttätt och låter stå över vintern. Man kan göra samma procedur på våren då det är +20 grader varmt. Då räcker det med en veckas behandling.