Varroakvalster

Varroakvalstret (Varroa destructor), är en parasit som lever på honungsbin. Den vuxna honan är rödbrun och mäter c:a 1,2 x 1,7 mm. Kvalstret, som lever av binas blodvätska (hemolymfa), angriper både vuxna bin och biyngel. Kvalstret sprider effektivt ett virus som gör att vingarna blir förkrympta. Kvalstret förökar sig genom att lägg ägg i binas yngelceller. De unga kläckta kvalstren börjar suga näring ur de växande bina. Varroa förökar sig fort under sommaren. Utan skötselåtgärder går samhällena under på några år. Varroakvalstret förekommer så gott som i hela Finland. Ursprungligen kom det till Finland österifrån från Ryssland. För tillfället är det bara Åland som är fritt från varroakvalstret.

Varroakvalstrets fortplantning

Varroakvalstrets hona lever bland de övervintrande arbetsbina. Honan tränger in mellan segmenten på bakkroppens undersida och river hål på de tunna membran som förbinder segmenten. På våren söker sig kvalsterhonorna från de vuxna bina ner till larver innan dessa skall täckas med vaxlock. Drönarlarver är mera attraktiva än arbetarlarver. Det första ägget som läggs utvecklas normalt till en hane och de därpå följande till honor.  Efter att det första ägget lagts lägger honan ägg med ungefär 30 – 36 timmars intervall.

Då biet kläcks frigörs kvalsterhonan och dess avkomma. I arbetarbicellerna föds 1-2 könsmogna kvalsterhonor medan det ur drönarcellerna föds 2-3.  När kvalsterhonan har ätit sig mätt på ett bi flyttar hon över till en ny cell eller flyttar med biet till ett annat samhälle. På sommaren lever kvalsterhonan 2-3 månader och förökar sig så att kvalstermängden fördubblas per månad. Utan bin klara sig kvalstret bara några dagar.

Bekämpning

En effektiv varroabekämpning baserar sig på att man känner till hur mycket kvalster det finns i samhället. På detta sätt lyckas man bäst med planeringen av bekämpningen. Onödig bekämpning stressar bina, men en otillräcklig bekämpning kan göra att samhället går under. Man måste vara mycket alert beträffande varroan, för varroakvalstret kan bli resistent mot bekämpningsmedel. Så hände det på 1990-talet, då stora vinterförluster väckte misstankar och man kom fram till att kvalstret då hade utvecklat resistens mot bekämpningsmedlet Apistan (aktiv substans tau-fluvalinat).

I Finland bekämpar man idag varroan med biodlingstekniska åtgärder och med natursyror. Myrsyra, oxalsyra och tymol är om de används rätt mycket effektiva och det uppstår inte heller farliga bekämpningsmedelsrester i biprodukterna.

I många europeiska länder använder man sig av selektiva kemikalier, varav speciellt användningen av amitras har ökat. Resistens har redan uppstått mot många kemikalier och det finns risk för att det också sker med amitras. Ökad användning av kemikalier leder ofta till kemikalierester i produkterna. I bekämpningen av varroa så är den rådande tanken att man försöker minimera bekämpningen, bekämpar bara vid behov och att man kombinerar biodlingstekniska åtgärder i bekämpningsprogrammet.

Finlands bekämpningsprogram

När varroakvalstret har kommit in i ett bisamhälle är det så gott som omöjligt att bli av med det. Man får bara se till att hålla mängden kvalster på så låg nivå som möjligt att bisamhället mår bra. Bistammar som tål varroa finns det väldigt få av i världen, att bekämpningsåtgärderna måste vara en del av de vanliga skötselrutinerna då det finns varroa i kupan. På det officiellt varroafria Åland och på det inofficiella varroafria området i Lappland kan man låta bli att bekämpa varroan. Man måste dock hela tiden vara på sin vakt och följa med att det inte i misstag eller oförsiktigt har hämtats ett smittat samhälle till de här områdena, så att man kan destruera det och hindra spridningen av varroa eller påbörja bekämpningen i tid. Förutsättningen att förhindra spridning är att tar livet av alla samhällen inom en radie på 15 km. Dessutom skall man veta exakt när kvalstret har kommit till området och att man vet att inga samhällen har flyttats efter det eller att drottningar har skickats någonstans. Dessutom skall alla samhällen på en radie av 30 km hållas under uppsikt i 3 år.

Varroabekämpningen går ut på att mängden kvalster i samhället på våren i början av den aktiva flygaktiviteten är tillräckligt låg (högst ett tiotal kvalster) och att nedfallet av den naturliga dödligheten i augusti är:

1-15 kvalster / dygn -> normal bekämpning i augusti

över 15 kvalster / dygn -> effektiverad bekämpning (= två långvariga behandlingar eller 6 st punktbehandlingar)

I pudersockertestet är motsvarande mängder 0-4 kvalster och över fem kvalster.

Kvalstermängden är som störst vid honungsskörden, men även då skall kvalsternivån vara sådan att det finns färre kvalster än yngel. Om varje larv som skall bli ett vinterbi har ett kvalster så klarar sig bisamhället inte över vintern utan dör redan på hösten.

Programmet för varroabekämpningen:

1. Avlägsna täckt drönaryngel genast på försommaren med hjälp av drönarramar eller skär aktivt bort drönarceller där de finns. Detta minskar mängden kvalster på sensommaren.
2. Följ aktivt med mängden kvalster med hjälp av pudersocker- eller alkoholtvätttestet eller den naturliga dödligheten med hjälp av nedfallet på varroanätet. Röveri kan mångdubbla kvalsterbelastningen på en dag.
3. Om du upptäcker bin med förkrympta vingar redan innan honungsskörden så skall du ta bort all honung omedelbart, flytta samhället till en annan bigård och påbörja bekämpningen genast. Ta bort och förstör allt täckt yngel och gör en oxalsyrabehandling på de vuxna bina på kvällen då alla är hemma i kupan. Om tiden för augusti bekämpningen är aktuell så påbörja bekämpningen och gör två långtidsbehandlingar.
   

   Kraftig yngelsättning ännu 1.10.2020 i trakten av Tammerfors.

4. Bekämpningen i augusti påbörjas genast efter skörden, då den första fodergivan har lugnat ner bina. Myrsyra- eller tymolbekämpningen gör man på kvällen, då man inte har värmebölja på kommande. Luftväxlingen minskas genom att stänga nätbotten och genom att minska flusteröppningen till ca. 15 cm. Behandlingen räcker 2-3 veckor. Bekämpningen i augusti tar livet av ca. 80% av kvalstren vilket underlättar de larvernas utveckling som skall bli vinterbin.
5. Det är oftast nödvändigt med en bekämpning även på senhösten., eftersom bekämpningen i augusti inte hinner till. I slutet av hösten / början av vintern gör man en oxalsyrabehandling eller en oxalsyraförgasning. Denna behandling säkrar en tillräckligt låg mängd av kvalster. Det är mycket viktigt att yngelsättningen har upphört innan behandlar med oxalsyra. Det här kan man fastställa genom att lyfta på en yngelram eller göra behandlingen först i november-december. När äggläggningen säkert har upphört öppnar man bikupan och droppar en sockerlösning som innehåller 3,2% oxalsyra i kakmellanrummet på bina. Dosen är beroende på mängden bin. 4 ml oxalsyra/fullt kakmellanrum med bin.
6. Samtidigt som man utför denna bekämpning påbörjar man en veckas uppföljning, då man räknar de kvalster som faller ner. Över 200 nedfallna kvalster betyder att det i samhället finns för mycket kvalster. Man anser att oxalsyrebehandlingen har en 90%:s effekt då den har lyckats bra. (Det blir under 40 kvalster över vintern och det är en accepterbar mängd)
   

   Varroaräkning efter oxalsyrebehandlingen. I samhället blir en tolererbar mängd alltså under 40 kvalster om det under behandlingen faller ner under 200 kvalster. Då behöver man inte göra en behandling på våren.

7. Det är viktigt att följa med mängden kvalster i samhällena. Man vet för varje 135:te kvalster faller det ner på botten ett kvalster per dag under säsongen. Med hjälp av ett kvalsternät på botten av kupan kan uppskatta kvalstrens naturliga dödlighet och på så sätt beräkna mängden kvalster i samhället och påbörja vid behov bekämpningen. Uppföljningen görs i början av augusti precis just före skörden. Om nedfallet är under 1 kvalster per dag så finns det inte behov av bekämpning i augusti. Då skall man också vara säker på att inte myrorna har förvrängt resultatet.
8. Vid behov kan man göra en behandling på våren genast efter rensningsflygningen med oxalsyra liksom på hösten. Det är viktigt att det sker innan yngelsättningen har blivit större än en handflatas storlek.
9. Alternativt gör man en punktbehandling på våren med myrsyra.

Observationskupebiodlarna provar och testar andra kvalsterbekämpningsmetoder. Tack vare deras observationer kan man specificera anvisningarna eller utöka dem.