EKOHONUNG

På  butikshyllan känner  man igen ekohonung på ekomärket som i EU är ett grönt löv.

Vart tionde bisamhälle omfattas av den övervakade ekoproduktionen. Största delen av ekohonungen produceras i Norra Karelen och i mellersta Finland.

Ekohonung är något dyrare än konventionellt producerad honung, eftersom kostnaderna för ekobiodling är högre än för vanlig biodling. Bland annat vinterfodret dvs ekosockret är dyrare och biodlaren står också varje år för en ekokontrollavgift till staten.

PÅ VILKET SÄTT SKILJER SIG EKOHONUNG FRÅN VANLIG HONUNG?

Eftersom bina besöker vilka lockande blommor som helst så fäster man i den ekologiska biodlingen speciellt vikt vid placeringen av bigårdarna.

Ekohonung måste produceras tillräckligt långt borta från utsläppskällor. Bina söker näring i radie av 2–3 kilometer från kupan. Därför måste de ekologiska bigårdarna befinna sig minst 3 kilometer från t.ex. avstjälpningsplatser och livligt trafikerade vägar (över 3000 bilar/dygn).

Därför placerar man ofta bigårdarna inom ekologiska odlingen så att de finns i närheten av ekologiska växtodlingsgårdar och naturområden.

Åt bina ges det på hösten efter skörden socker. Inom den ekologiska produktionen måste detta socker vara ekologiskt producerat. Åt ekobina får man inte heller ge annat pollen än bikupans eget pollen.

Biodlingsutrustningen såsom bikupan och biramarna  skall vara av naturmaterial och får inte vara behandlat med farliga ämnen. De får inte heller utgöra skada för naturen.

NÄSTAN EKO FINNS INTE

Ekoproduktionen övervakas. Biodlaren bör uppfylla vissa kriterier och biodlingen kontrolleras varje år. I Finland är det Livsmedelsverket som övervakar eko-odlingen. I den vanliga biodlingen finns inte samma krav och det sker ingen övervakning av produktionen heller. Alltså nästan eko finns inte.

EU:s ekodirektiv är samma i alla EU-länder, men lokalt kan man bestämma över inte lämpliga områden för eko-odling. Därför kan man producera ekohonung på olika områden.