HONUNGENS HISTORIA

Bina har tillverkat honung långt före människans utveckling. Man har rövat honung från bina vildbon så länge som det har funnits människor. Det tidigaste beviset på det här är en 15 000 år gammal grottmålning i Spanien. Bushmännens målningar i Syd-Afrika på samma tema kan vara ännu äldre.

Ännu idag samlar man honung från vildbinas bon på samma sätt som för länge sedan i exempelvis många afrikanska länder.

HONUNG OCH BIN I TIDIGARE KULTURER

Man har alltid ansett att honung är ett värdefull och viktig näringskälla. Därför har honung spelat en viktig roll i tidigare kulturers läkekonst, religiösa riter och ceremonier. Honung, bivax och det flitiga biet har lämnat spår i nästan alla kulturer och religioner.

I faraonernas Egypten var honungen mycket viktig och biodlaren var så högt uppskattad att han finns avbildad i många pyramiders väggmålningar.

Även antikens greker trodde starkt på honungen. Alla grekiska idrottare använde honung i sin diet, under tunga träningar och efter tävlingar avnjöt man en honungsdryck gjord på honung och vatten. Tack vare drycken kände man inte sig längre trött.

Dagligt intag av honung har man alltid ansett vara en garanti för god hälsa och hög ålder. Så här resonerade bland annat läkekonstens fader Hippokrates och filosofen Pythagoras. Pythagoras med lärljungar följde en diet vars viktigaste beståndsdel var en blandning av honung och mjölk, ambrosia.

Även den kända vetenskapsförfattaren Plinius den äldre berättar i sin Naturhistoriebok om sina upptäckter om förhållandet mellan honung och hög ålder.

HONUNGENS HISTORIA I FINLAND

Finska Kalevala-eposet känner också till honung. I Kalevala finns det även en dikt tillägnad honungsbiet, även om honungsbiet aldrig har levt naturligt i Finland.

De bin och den nektar som nämns i Kalevala är minnen från den tid då det finsk-ugriska folket ännu bodde i trakterna av Volga.  Vårt släktingsfolk har varit kända samlare av vildbinas honung ända till 1900-talet. Det är otroligt hur länge traditionen bibehålls i folkdiktningen. Man har dock framfört att biet i Kalevala kanske ändå är en humla.

Med nektar behandlade man i Kalevala Väinämöinens knä, och i den kända dikten som baserar sig på Lemminkäinen- moder tavlan där modern skickar biet efter nektar som kan återge sonen livet:

”Mehiläinen, meiän lintu, metsän kukkien kuningas!

Lähe nyt mettä noutamahan, simoa tavottamahan

mieluisasta Metsolasta, Tarkasta Tapiolasta,

monen kukkasen kuvusta, monen heinän helpehestä

kipehille voiteheksi, pahoille parantehiksi!”

– Kalevala, 15. runo

Det första bisamhället hämtade biskop Mennander år 1760 från Estland till Finland. Samhället dog dock rätt fort. Fem år senare hämtade professor Pehr Kalm bisamhällen från Sverige till Åbo Universitets trädgård, och därifrån började biodlingen sedan breda ut sig.